Lennox - fem månader

 
Eftersom att bloggen har sommaruppehåll blev även Lennox 4-månadersuppdatering lidande, därför kommer nu istället 5-månadersuppdateringen. Mycket har hänt sedan sist!
 
Han sitter. Ja nu kan han sitta korta stunder själv! Han är riktigt ranglig men kan fånga upp sig själv när han håller på att tippa. Oftast faller han ändå efter 10-20s. Han älskar det!
 
Han står. Han står helst upp i knät, han tycker inte om att sitta eller ligga när man håller honom. Då börjar han böka och stånka tills man ställer honom.
 
Han vänder sig till mage. För nästan 2 månader sedan vände han sig första gången till mage. Sen dröjde det en vecka eller så innan han gjorde det igen. Så fort han fick in snitsen började han vända sig så fort han hamnade på rygg och där är vi fortfarande. Heeeela tiden ska han vända till mage! På skötbordet, i sängen, på golvet, i babysittern, och det är inte alltid det fungerar men det struntar han i, kommer han inte runt blir han arg haha! Han kan vända sig till rygg men han gör det inte ofta. Har bara sett några få ggr hur han gjort det medvetet.
 
Han pratar. När han blir arg eller frustrerad pratar han som mest! Som att han försöker säga något men får inte ut orden. Gärna och ofta pruttar han med munnen så dreglet sprutar, och härmar man honom skrattar han.
 
Han ler. Man behöver inte kämpa för att få denne lille herre att le. Det räcker ofta med att titta på honom så ger han ett stooort härligt flin!
 
Han skrattar. Lättroad är han och skrattar högt har han börjat göra mer och mer. Han skrattar gärna högt när man hissar honom i luften, kittlar honom, skumpar honom upp och ner eller bara säger något roligt typ "pling!!"
 
Han greppar och smakar. Ser han något han vill ha fokuserar han blicken, sträcker ut armarna, greppar tag och för det till munnen. ALLT ska kännas på och smakas på. Han ska gärna bita tag och ruska på huvudet som ett lejon som ska slita sitt byte i stycken. Kanske kliar det i munnen...?
 
Han har hittat fötterna. Jag är jättefascinerad av att han spanar in sin fot, ser den som något smaskigt och stoppar den i munnen! Levis stoppade aldrig sina fötter i munnen(antingen för att han aldrig hittade dem eller för att han inte var tillräckligt vig?) så detta är helt nytt för mig! Det är såå gulligt när han ligger och smaskar på dem.
 
Han skriker sällan. Han är i en riktigt bra period just nu, det är sällan han skriker och gör han det är det oftast för att han är trött och vi har missat signalerna. Han somnar inte bara rakt upp och ner utan skriker då istället. Annars kan han sitta länge i sin babysitter medans vi äter middag, hänger tvätt eller vad det nu kan vara. Speciellt om han har någon leksak som är fin att titta på, då roar han sig ett tag. Ligger han på golvet vänder han sig till mage och blir trött efter ett tag, då är han inte nöjd lika länge för även om vi rullar honom till rygg vänder han tillbaka till mage på direkten och börjar gnälla igen för att han ligger på mage haha!
 
Han äter enligt schema. Ännu har vi inte gett några smakportioner. Han verkar inte så intresserad och jag har inte riktigt tid känner jag. Det får bli till hösten! Han får smaka pytte av det vi äter och det känner jag är nog för tillfället. Dock är han väldigt jobbig att ge flaska för han ålar/kränger sig och det är omöjligt att hålla fast honom så han får ligga på soffan/sängen/golvet eller sitta fastspänd i babysittern. Det kan ta en timme innan han fått i sig en måltid och då får man kämpa! Kämpar man inte blir han hungrig efter en kort stund igen och gör sen samma sak och man är inne i en ond cirlek med betydligt fler måltider per dag som ändå är struliga så vi kämpar. Då äter han 4-5ggr/dygn.
 
Han sover bra. Nattetid sover han varje natt med få undantag runt 20-08. Äter en gång mellan kl 4-6. Blir klockan så mycket som 6 är det inte säkert att han vill somna om utan då kliver vi upp.
 
På dagarna har han lärt sig att somna i sängen/vagnen/bilen så det är lätt att ta med honom och inte vara orolig för katastrofliknande skriksituationer som det var förut. Han gnäller lite men somnar oftast utan skrik. Tider har vi fortfarande inte hunnit få in rutin på men han är vaken 2-4h i sträck innan han blir trött igen. Det blir oftast 2-3 sovstunder.
 
Vikt vid födseln: 3775g
Vikt idag: ca 8400g
Längd vid födseln: 51cm
Längd idag: 68,5cm

Lennox - tre månader

 
Han följer oss. Han följer oss var vi än går med blicken. Så otroligt nyfiken!
 
Han står. Att stå är mycket roligare än att ligga. Ligga är såå tråkigt. Men bara korta stunder sen blir benen trötta.
 
Han vänder sig till rygg. Han har nu medvetet vänt sig från mage till rygg!
 
Han vänder sig nääästan till mage. Han är såååå nära att vända sig från rygg till mage! Han ligger ju på mage egentligen men den ena armen är i vägen för att han ska komma runt ordentligt(se bild)
 
Han ler. Åt exakt allt! Levis var som sagt lite svårflörtad men denna lille grabb delar ut leenden till höger och vänster. Det räcker med att man tittar på honom så skiner han upp som en sol och ger ifrån sig gulliga glädjetjut. En riktigt glad kille(när han är på humör förstås)!
 
Han skrattar. När han blir riktigt glad ger han ifrån sig glägdetjut och vissa låter i alla fall som höga skratt. Han skrattar lite framtvingat när jag kittlar honom haha! Typ "mamma neeej, haha, mamma sluuta, det killas!!"
 
Han pratar. Nu pratar han rätt mycket. Speciellt när han blir frustrerad när han inte lyckas komma runt på mage. Då låter det som att han skäller på sin egen arm för att den är i vägen haha. Han härmar också om man säger "ooo" till honom, då svarar han med "ooo"! 
 
Han slår efter saker. I babygymmet t ex slår han mot sakerna som hänger. Man ser att han spanar på dem och så vips far armen ut och han slår på den med knuten näve. Det gör han om och om igen och kan ligga så rätt länge. Ibland kan han hitta något, sin hand till exempel, som han studerar länge. Han vrider och vänder på den och ögonen är stora som tefat!
 
Han har hittat händerna. Nu suger han på händerna så de är konstant blöta. Smackar ljudligt gör han också, som att de är sjukt goda.
 
Han skriker mer sällan. Precis som med Levis i denna ålder skriker han mer sällan nu. Han protesterar gärna men det är mer gnäll och lite gråt än det här hjärtskärande skriket! Öronpropparna blir mer sällan använda nuförtiden.
 
Han äter enligt schema. Levis fick ett matschema först när jag slutade amma men denne lille herre har redan fått ett, det är ersättningens förtjänst rakt igenom. Från att amma 8-10 ggr per dag äter han nu 5 mål per dag och ungefär samma tider: 9, 13, 16, 20, 3.
 
Han sover bra. Nattetid sover han varje natt med få undantag runt 20-08.
 
Dagtid är det värre. Vi har ingen struktur på dagsovandet än men hoppas verkligen det kommer snart. När jag eller Jimmie ligger bredvid honom kan han sova 3 timmar i stöten men gör vi inte det är det oftast ca 40 minuter. Ibland förvånar han oss och drar till med ett långpass ändå. Hemma sover han i babysittern i liggläge, det fungerar bra för då kan vi flytta runt honom (rätt behövligt när jag är själv med båda barnen för då söver jag honom där Levis leker och ställer sedan in honom i sovrummet). Plus att det nästan bara är i den han somnar! Man ska lägga en filt över bågarna så det blir som en koja och sen gunga honom. Helst hålla handen också. 
 
Vi kommer dock inte riktigt lverens när vi är hemifrån och han blir trött. Så fort det är lite liv omkring får han svårt att sova och eftersom vi inte har babysittern blir det extra svårt. Han kan inte sova i min famn för vi blir jättesvettiga och då får han som panik, han vill ligga nära men inte på liksom. Tyvärr slutar det många gånger med att han blir övertrött och skriker sig till sömns.. 
 
Vikt vid födseln: 3775g
Vikt idag: ca 7215g
Längd vid födseln: 51cm
Längd idag: 62,5cm
 
 
Han är en sån mysig kille som man bara vill pussa på hela tiden. Oftast är han glad och är lätt att ha att göra med! Trots det blir det ibland tufft med två barn och bara två händer men desto äldre han blir desto lättare blir det för honom att få vänta en stund med sina behov. När jag tittar på honom blir jag alldeles tårögd, precis om jag blir med Levis. Han är alldeles alldeles perfekt ♥
 

Då lillebror kom till världen ♥ Förlossningsberättelsen

Fredagen den 15e februari. Två dagar kvar till beräknad förlossning men jag börjar bli otroligt otålig. Kan bebis komma snart!! Söndagen innan kände jag hur bebisens huvud sjönk ned ordentligt och efter det fick jag någon enstaka sammandragning som kändes hårdare än vanligt. Jag hoppades att de skulle bli fler...men icke.. Svärmor Marie är barnmorska och jag hade bett henne att förlösa, varför skulle jag inte utnyttja en sådan fördel liksom! Hon förlöste Levis och det var det bästa valet jag gjort, vi kommer så bra överens och hon är verkligen en fantastisk barnmorska. Jag ringer henne på fredag förmiddag och frågar om hon vill komma över på fika "kaaaanske att jag också önskar en hinnsvepning!"(en sån kan ju kanske starta förlossningen). Jag och Jimmie diskuterar, ska vi eller ska vi inte. Då kanske det blir bebis och det är ju spännande men samtidigt lite läskigt haha! Hon kan ju alltid undersöka mig tänker jag så får vi se vad jag känner då. 
Svärmor kommer över och vi fikar. Jag ber henne undersöka mig. Jag känner mig lite nervös, hon kan ju känna om det går åt rätt håll eller om en förlossning är mil bort liksom. När jag hör orden "du är 4 cm öppen Sanna, nästan 5!" blir jag väldigt chockad. Hjälp, ska jag föda barn...nu? Men jag har ju inte känt någonting? (en omföderska kan tydligen gå och vara lite öppen ganska länge utan att man behöver känna något) Med Levis hade jag haft värkar 7-8 timmar innan jag var öppen 4 cm.. Vad betyder detta?.. Marie sveper hinnorna och sedan är det bara att vänta och se vad som händer.
 
 
Klockan är nu 14.40 ungefär.
Efter hinnsvepningen får jag molvärk. Det är vanligt att man får det och man kan även få falska värkar som inte leder någonstans. Några minuter senare kommer en sammandragning och den gör ont..! Hmm, jag ska inte ropa hej än. Jag fönar håret eftersom det är blött efter duschen, de andra fikar lite och barnen leker. En till sammandragning.. och ja, den känns. Vi bestämmer att Marie kanske borde åka hem och lämna Filip(Jimmies lillebror), det kan ju gå fort, det vet man ju inte! Sammandragningarna blir tätare och starkare..

Klockan 15.15 börjar jag klocka värkarna för jag känner en stark känsla i hela kroppen att dessa sammandragningar inte kommer att flyga sin kos direkt, det är 4-5 minuter emellan dem. Pilatesbollen åker fram. 
 
Runt 15.40 ringer jag barnvakten, min mamma (ca 1h efter hinnsvepningen) och säger att nu får hon nog komma och hämta Levis! En kvart senare ringer jag igen och frågar var de är för nu får de skynda sig, det börjar göra riktigt ont och jag vill åka in. Mamma kommer vid 16 och jag springer runt hemma som en yr höna och packar grejer, jag har ca 3 minuter mellan värkarna och när de kommer måste jag sitta på bollen för då är de mer hanterbara. Värkarna är ca 1 minut långa så det betyder att jag har 2 minuter på mig att göra saker innan nästa värk kommer och jag måste sitta på bollen, lite hektiskt haha! Jag hanterar värkarna bra och kan skratta åt dem emellan men när de väl kommer gör det helvetiskt ont och jag måste gå in i mig själv för att jobba mig igenom dem. Vi vinkar hejdå till Levis som är på glatt humör, överlycklig över att få följa med mormor och helt ovetandes om min smärta och vad som kommer att ske. 
 
Vid ca 16.15 hämtar Jimmie bilen, 1h efter att jag började klocka värkarna och vi är påväg. 
 
Den sista värken klockades 16.26(den sista i bilen) och klockan 16.41 skrivs jag in på förlossningen och domen lyder öppen 7 cm. Nu är vi igång på riktigt!
 
 
Inne på förlossningen i Västerås känner vi oss ganska hemma, det var ju inte längesedan vi låg där och kämpade för att få träffa vår första son, nu ligger vi här igen med större självförtroende men lika försväntansfulla. Jag uppdaterar min föräldragrupp på nätet vad som händer steg för steg, de är nyfikna och jag tycker det är skönt att ha något att pyssla med. Jag ringer Jossan och berättar hur bra det går och att det kommer gå lika bra för henne när det väl är dags. Hon väntar ju sin lille nu i maj. Barnmorskorna skrattar åt mig och tycker det är himla roligt att jag är så pigg och glad och sitter med min telefon i högsta hugg för att dela med mig av allt. Jag känner mig taggad och glad men väntar ivrigt på min bästa vän Epiduralen, under tiden får jag nöja mig med lite lustgas.
 
Klockan 17.40 kommer den, min efterlängtade Epidural. 2h och 40 minuter från första känningen. Underbara EDA!
Efter Eda'n är satt känner jag ingenting. Det är som att man får vila ordentligt ett slag. Även om jag inte kämpat lika länge denna gång som med Levis är det så otroligt skönt att få andas ut, utan smärta, innan det är dags. Vi knäpper lite kort, pratar lite skit och ligger och spelar på mobilerna.
 
 
Klockan 18.13 tar de hål på hinnorna. Nu minns jag inte riktigt när Eda'n började släppa men det kan ha varit vid 18.30 som jag började känna värkar igen. Ungefär 1 timmes vila från värkarna fick jag! De ökar i styrka och jag börjar med lustgas igen. 
 
Vid 19-tiden frågar jag om jag kan få en påfyllning av Eda'n men eftersom jag jobbat mig upp till 10cm är det tydligen dags att vi ska få träffa vår andre son istället. Jag blir tappad på urin 19.10 och 19.15 börjar vi jobba på att få ut lilleman. Jag blir nervös, jättenervös!! Med Levis fick jag en pump som automatiskt fyllde på Eda'n så när det var dags för Levis att komma ut var jag fortfarande ordentligt bedövad, plus att jag kämpat så länge då(om man jämför) så jag var rätt dåsig. Nu blev jag nervös för jag kände allt, bedövningen var borta och jag var klar i huvudet! Jätteklar! Inte trött och dåsig utan pigg och klar. Det var läskigt haha.
Jag upplever inte heller denna gång att kroppen skötte krystandet(som jag hört att den kan göra) utan vi bestämde att det var dags att börja krysta och att jag kunde styra om jag ville krysta eller ej och hur hårt jag ville ta i. Projekt träffa bebis var nu så nära slutfört som det kan bli!
 
Jag lägger mig på höger sida och börjar kämpa med att få ut bebis och hela tiden känner jag honom närma sig världens ljus(eller ljuset från den starka lampan som lyser mig mellan benen). Jag tar i allt vad jag förmår men håller ändå emot, han ska ut, men han ska ut försiktigt och jag vill gärna hålla mig hel. Denna gång skriker jag, skriker för att det gör ont och skriker för att få kraft! Jag håller hårt i Jimmies hand och även där känner jag att jag får extra styrka. Marie utbrister att han har hår och då rinner det en tår på Jimmie, vårat första kvitto på att det inte är en Levis som kommer ut(för så har det känts) utan en helt ny liten pojke! En pojke med hår! Efter 12 minuter av krystande hör jag ett skrik, ett ljust, gällt skrik från vår son, vår andra son, och jag känner hur känslorna väller över mig. 
 
 
Smärtan försvinner och ersätts med välbehag, en varm känsla som sprids i kroppen och man känner sig så fylld av lycka, en lycka över att ha satt ett barn till livet och en känsla av lättnad över att förlossningen är över och att allt gick bra. Från första sekunden skulle jag ge mitt liv för detta barn, för min son. Känslosvallet som sköljde över mig fick mig att gråta och jag grät ordentligt.. av lycka ♥
 
 
Den 15:e februari 2013 föddes vår andre son, vår Lennox Edvin Högfeldt. Han vägde 3775g och var 51cm lång. Apgar 10 10 10, han var helt perfekt!! Förlossningen gick bra, bättre än vad jag någonsin kunnat drömma om. Den tog 4,5h från första känningen. Jimmie klippte navelsträngen och 21.43 körs vi upp till BB. Först är det tal om att Jimmie ska åka hem då det är väldigt fullt på BB men han fick stanna kvar! Lennox sover hela natten och morgonen därefter åker vi hem. Vi längtar hem till Levis, vår lille pojke som nu är storebror. Vår familj har inte längre tre, utan fyra(!) medlemmar och vi är stolta, såå stolta över att ha satt två perfekta små pojkar till livet.
 
 
Om ni vill läsa om hur Levis kom till världen kan du läsa det här!

Lennox - två månader

Idag blir mitt lilla hjärta två månader gammal! Här kommer lite om vad som händer med honom just nu.
 
Han fäster blicken. Nu följer han med riktigt bra med blicken. 
 
Han är stark i nacken. Han kan lyfta huvudet i 45 graders vinkel och verkar själv mycket nöjd med det. Han orkar någon minut sen börjar han tappa kraft och blir frustrerad.
 
Han vänder sig ofrivilligt. När han blir frustrerad börjar han sparka och flera gånger har han lyckats sparka runt sig från mage till rygg. Men det är ju fortfarande en omedveten handling.
 
Han ler. Precis som storebror var, är han lite snål med leendena men anstränger man sig kan han vara väldigt generös! Gillar han något kan han också le åt det,  t ex till mobilen över skötbordet eller lampan i taket.
 
Han pratar. Han testar sin röst och gör roliga ljud. Mest "oooo" eller "aaaa" men ibland låter det som att han skrattar, han liksom drar in luft och ler samtidigt! Urgulligt.
 
Han har hittat händerna. Jag tror det i alla fall! Hur som helst så åker de ofta in i munnen och han smackar högljutt när han suger på dem. Och de är inte där för att han är hungrig för ofta vill han inte ha mat då fast jag erbjudit.
 
Han testar benstyrkan. Han är otroligt stark i benen, det är näst intill omöjligt att böja dem om han spjärnar emot! Så om man ställer honom upp så spänner han benen och bär sin vikt på dem. Han står med stöd under armarna men vi har provat att bara hålla honom i händerna och det har faktiskt gått korta stunder haha. Min lilla oxe.
 
Han vill äta ofta. Eftersom han är rätt körig i magen försöker vi hålla honom till var tredje timme så magen får vila emellanåt men oftast blir det en del gnäll för det då, han vill gärna äta oftare men oftast går det att hålla honom.
 
Han sover ganska bra. Inatt somnade han 22 och vaknade 4 för att äta, somnade om och vaknade 7, åt och somnade om till 9 ungefär. Kan alla nätter vara så hädanefter? Man kan ju hoppas! 
Hur han sover dagtid ska vi inte tala om. Det är ett jäkla gungande och bärande för att få honom att somna och när han väl gör det varar det ca 10 minuter. Anstränger man sig inte slutar det ofta i övertrötthet=panikskrik=däckad (även då bara i ca 10 min).
 
Han sover i sin säng. Han sover i spjälsängen med borttagen sida breved min sida av sängen. Efter morgonmålet(som inatt blev vid 7 men brukar vara tidigare) flyttar jag över honom till mig, då ligger han precis intill mig och sover då längre och bättre på mornarna.
 
Han gråter. Åhh, han har börjat gråta istället för att bara skrika om han blir ledsen. Den klassiska underbara "ledsenläppen" kommer fram och han skrynklar ihop ansiktet och ja..gråter.. Det är sååå sött!! Kan inte låta bli att skratta lite åt honom(taskig mamma) haha.
 
Hans röst. Vår bvc-sköterska har jobbat i en herrans massa år och hon sa sist att hon bara stött på EN bebis som låtit värre än Lennox. EN enda på säkert 30 år! Hon hade mig när jag var liten så hon har jobbat ett tag haha. Alla som hör honom skrika kommenterar hans skärande gälla stämma. Och ja, jag kommer få tinnitus om jag inte använder öronproppar.
 
Vikt vid födseln: 3775g
Vikt idag: 6245g
Längd vid födseln: 51cm
Längd idag: 60,5cm
 
Jag känner så otroligt mycket kärlek för denna lilla krabat. Även om han är en riktig drygpelle till och från!
 

Lennox - en månad

(Skrev detta när Lennox var kring en månad men hade visst glömt att publicera, nu är han snart en och en halv så lite mer har hänt sen dess. Han ler till exempel mer!) 
 
Han fäster blicken. Jag tycker han känns väldigt med när det händer saker. Han vänder huvudet efter personer som går förbi och kan fastna med blicken på något. Hans svartvita randiga filt är speciellt intressant, den kan man till och med distrahera honom med när han är rätt hungrig. Sen kan han många gånger sväva iväg med blicken och man har ingen aning om vad han tittar på. När han tycker man blir för mycket vänder han bort huvudet och blicken när man försöker få kontakt med honom. 
 
Han är stark i nacken. Men väldigt ostyrslig och inte alls lika stark som storebror var. Många spädisar är ju starkare i nacken än vad man tror. Vid läkarbesöket nämnde hon också att han var stark i nacken och att han är riktigt stark i benen och jo tack, det har vi märkt! Det är ju typ omöjligt att göra rent ordentligt vid blöjbyte för att han spänner sig och då går det inte att böja hans ben. Det var också något mina revben märkte under graviditeten.. Hua.
 
Han ler blygt. Han har delat ut leenden men är bra snål med dem! Ett leende som Jimmie fick såg jag var socialt då han inspekterat honom länge och log med hela ansiktet. Annars kan jag fortfarande inte riktigt avgöra om de är sociala leenden eller om det är reflexer. 
 
Han vill vara nära. Som de flesta bebisar är han inte förtjust i att vara ensam! Hans favoritposition är att ligga med ryggen mot våra ben och titta på oss (om man sätter upp benen lite högt ligger han mot låren liksom). 
 
Han äter jämt. Det känns så i alla fall haha. Det är allt från 1-3 timmars mellanrum mellan måltiderna. På kvällen/natten kan det ibland gå 4 timmar.
 
Han sover ganska bra. På dagarna har han ofta ganska svårt att komma till ro och sover med 10-minuters intervaller med någon längre sovperiod på ca 2 timmar efter lunch. Ibland sover han hela dagen. Sen han föddes har han dock sovit desto bättre på natten och oftast vaknat endast för att äta. Han vaknar alltså sällan för att bara vara vaken. Måltiderna nattetid kan t ex vara 22, 02, 05, 08 och tar ca 20 min-1h med blöjbyte och rapning. Efter det tidigare morgonmålet (vid 5) börjar han dock nästan varje morgon att sova mer oroligt. Han ligger och stånkar och vrider på sig och piper till då och då för att försöka trycka ut fisar. Varför det just är vid den tiden alla mornar är ett mysterium! Levis var exakt likadan?? 
 
Han sover i sin säng. På natten sover han i sin spjälsäng som står intill vår säng med ena sidan borttagen. Där trivs han och jag har honom nära men ändå på säkert avstånd. Han sover inte alls lika bra där på dagarna, då vill han ligga där vi är så det brukar oftast bli i babysittern i liggläge.
 
Hans röst. Det var något av det första vi reagerade på, hans röst är SÅ gäll!! Den skär liksom i öronen så jag sätter på mig öronproppar när han skriker för att inte bli döv. De flesta som hört honom skrika har kommenterat hans skärande röst haha! 
 
Det är stor skillnad på Levis och Lennox och det är så roligt! Innan Lennox kom förväntade man sig nästan att det var en exakt likadan som skulle komma ut eftersom det var det enda man visste. När huvudet skymtades och vi fick veta att han hade hår, vilket inte Levis hade, blev det mer verkligt att det faktiskt var någon annan som kom haha. Och i min mening är de inte alls lika! Varken i utseende, personlighet eller utveckling. De har dock liga magar och lika kraftig viktuppgång men det är nog det enda.
 

BVC läkarbesök

Igår var vi med Lennox på läkarbesöket man går på vid en månad. Han blev godkänd och som vanligt fick vi kommentarer från både bvc-sköterskan och läkaren med glimten i ögat att "han får ju tillräckligt med mat i alla fall". Haha. Han väger nu 5310g och är 56,5cm lång. I fredags blev han ju en månad men vi har haft så fullt upp så jag har inte hunnit skriva någon månadsuppdatering än(smäller mig själv på fingrarna). Och inte blir det ikväll heller för strax är det Greys!
 
Bilden är 1,5 vecka gammal och inte den bästa men det var vadjag hade att bjuda på idag.. Nu är han ännu tjockare hihi ♥
 
 

Barnens personligheter och utveckling

När Levis var två månader började jag skriva månadsuppdateringar om hans personlighet och utveckling. Det är så roligt att gå tillbaka att läsa dem nu! Jag jämför med Lennox och ser hur annorlunda de är varandra, att de verkligen utvecklas till två helt olika personer. Levis blir en månad på fredag(uppdatering LENNOX blir en månad.. Precis som när jag pratar får Lennox heta Levis X antal gånger per dag haha! Tack för rättningen mamma ;)) och då tänkte jag börja skriva sådana uppdateringar om honom också och publicera här på bloggen. Jag tror det kommer vara superskoj för både oss och dem att ha sen. Men jag slutade skriva månadsuppdateringar om Levis när han blev 18 månader och tänker istället skriva en uppdatering för varje halvår. Nästa för honom blir alltså när han fyller två år i sommar! Nu tänkte jag skriva ut alla månadsuppdateringar om Levis och sätta in i hans pärm så de finns där om något skulle hända med bloggen. 
 
Levis och Jimmie idag på MediaMarkt. När vi skulle gå därifrån skrek han rakt ut för att han ville fortsätta spela. Det gick över snabbt som tur var men jag såg framför mig hur han när han är lite äldre kanske kommer kasta sig på golvet och sparka vilt för att försöka få sin vilja igenom haha. Jag har idag också varit med om det första negativa med att ha syskonvagn; Jag kom inte ut genom kassan!! Vi fick gå runt och gå ut vid informationsdisken. 
 
 

BVC

Först vill jag tacka för era söta kommentarer jag fick i förra inlägget, det värmde såå att läsa dem ♥ såhär i efterhand känner jag att jag skulle ha lagt Lennox i sin säng en stund och stängt dörren(men låter så hemskt) för att trösta Levis som i det fallet förmodligen behövde mig mest. Men det är när sådana situationer uppstår som jag sedan kan sätta mig ned och analysera händelsen, vad jag kanske skulle gjort annorlunda. Vi får liksom lära oss alla tre att fungera tillsammans utan Jimmie, och det kommer bli fel men det är då vi lär. Men lika ont i hjärtat gör det för det..
 
Till något annat, idag var vi på BVC för vägning och mätning igen! Lennox har gått upp 400g denna vecka och väger nu 4930g. Nästa gång har han passerat 5kg! Han har också växt 2cm och är numera 55,6cm lång. och om bara tre dagar är han en månad!
 
Vikt vid födsel: 3775g
Längd vid födsel: 51cm
 
Han visade att han kunde fixera blicken och bjöd dem på en sång med sin ljuva stämma! Vi fick också reda på att föräldragruppen snart ska starta, det ser jag jättemycket fram emot. Det ska bli roligt att jag och Lennox ska få komma iväg och göra något tillsammans bara jag och han. 
 
Han tycker om att sova i vagnen min skrutt så han fick ligga kvar och sova på altanen hemma. Mysigt sa han!
 
Efter BVC fick vi besök av Sanna och Leam. Leam är två månader och så söt så man vill käka upp honom! Han har massor med mörkt tjockt hår och bruna ögon som man drunknar i ♥ Vi satt i flera timmar och pratade om sånt som de utan barn skulle somna av haha. Underbart!

BVC hembesök

Igår var BVC på besök hemma hos oss. De kommer alltid hem det första besöket här och det är ju lite lyxigt! Vi har samma BVC"tant" till Levis och hon är så go, det känns så tryggt att ha henne på nå vis. Vi pratade mycket om amningen som jag tycker är lite strulig. Så vägde vi lillskrutt och innan gissade vi vikten. 
 
Födelsevikt: 3775g
Vikt vid återbesök (3 dagar gammal): 3670g
Jimmie gissar: 3890g
Jag gissar: 3940g
 
Vikt igår (11 dagar gammal): 4270g
 
Det betyder alltså att Lennox gått upp 600g på 8 dagar!! Det är ju galet mycket, han får nog alldeles för mycket mat och säkert därför han har magknip stackarn.. 
 
RSS 2.0